Författare: Dr. Kim, läkare på Aurea Care (pseudonym)
Det finns en patient som spelar en märkligt stor roll i svensk vårdpolitik. Hon deltar inte i samtalen, men hennes närvaro märks ändå, som ett tomt säte som ingen vågar flytta. Vi kan kalla henne Rebecca.
Hon bor i flödesscheman, i marginalanteckningar i riktlinjedokument, i prydliga kolumner där variabler beter sig. Hennes smärta uppstår vid en tydlig tidpunkt, utvecklas förutsägbart och svarar på behandling enligt plan. Den gör inga avstickare. Den förgrenar sig inte. Den drar inte med sig sömn, humör eller livslust i fallet.
Zopiklon fungerar. Gabapentin tolereras. SSRI gör henne inte platt. Inga oväntade reaktioner stör ordningen. Hon är, i vårdens ögon, kliniskt väluppfostrad.
Hon har renodlad smärta som börjar en tisdag, följer en prydlig kurva och svarar på behandlingar i den ordning riktlinjerna tycker om. Inga överlappande diagnoser. Inga biverkningar som stör.
Den har bara ett problem. Rebecca finns inte.
När manualen tar slut
De patienter jag möter liknar sällan de diagram de förväntas passa in i. De kommer med kroppar som inte håller sig till kolumnerna. Sömn som löses upp. Humör som förskjuts. Energi som tar slut vid märkligt specifika tillfällen, ofta samtidigt som Försäkringskassan vill diskutera arbetsförmåga.
Det är frestande att skylla på evolutionen. Som om den missade ett möte och glömde informera människokroppen om hur riktlinjer fungerar. Men kroppen har sina egna prioriteringar, och de sammanfaller sällan med våra formulär. Ändå fortsätter vi att försöka få biologin att rätta sig efter våra verktyg, i stället för att justera verktygen efter biologin.
Jag ringer Vilda, en kollega.
“Vilka patienter svarar bäst på medicinsk cannabis?” frågar jag.
“De komplexa,” säger hon, utan paus. Jag ber henne förklara.
“De som inte har en diagnos, utan flera. De som haft ont så länge att smärtan inte längre går att peka ut. Lite vävnad, lite nervskada, lite centralt stök. De som sover dåligt, får ångest av sömnbristen, blir sämre av ångesten, och samtidigt håller på att gå under i kontakten med Försäkringskassan.”
Jag hör hur hon rycker på axlarna.
“För de patienterna funkar det bättre med något som pratar med flera system samtidigt, istället för ett läkemedel som spammar en enda verkningsmekanism.”
Det hon säger är att kroppen fungerar som en förhandling snarare än en orderkedja. Och man kan tycka att sjukvården 2025 borde greppat det. Men vården är byggd för läkemedel som gör en sak, som morfin. Inte för något som påverkar flera system samtidigt, som cannabis.
Två olika logiker
Jag frågar hur Vilda brukar förklara cannabis för kollegor som är skeptiska.
“Som att ge kroppen lite arbetsro,” säger hon. “Vi utgår ofta från att kroppen måste styras i detalj. Som om inget händer om vi inte aktivt går in och justerar varje receptor. Men biologin har haft ganska gott om tid på sig att lösa det där själv.”
Hon fortsätter, långsammare nu.
“Kroppen vet hur den ska reparera sig, åtminstone till viss del. Problemet är inte alltid att den saknar instruktioner, utan att den aldrig får utrymme.”
Hon gör en paus.
“Cannabis gör mindre. Det pekar snarare än beordrar. Kroppen tar det därifrån.”
I kontrast arbetar de flesta smärtläkemedel genom att sätta stopp. Enzym hämmas. Receptorer blockeras. Signaler tystas. Det är effektivt, ofta nödvändigt, men det sker genom motstånd.
Cannabis verkar i stället genom att förstärka system som redan finns, genom att luta sig mot reglering snarare än avstängning.
Det liknar mer väder än mekanik. Och svensk sjukvård är mer byggd för mekanik.
“Det beter sig inte som andra läkemedel,” säger Vilda. ”Det är inte ett verktyg för ett enda moment. Mer som något med flera funktioner. Ett multiverktyg.”
Cannabis fungerar bäst i det område där riktlinjer är som svagast och verkligheten som starkast, det vill säga i gråzonen där sjukdomar inte beter sig som kapitelrubriker och människor inte följer en manual.
Sjukvården trivs bäst när läkemedel fungerar som ett kommando: ta X milligram klockan Y och förvänta dig Z. Blockera receptorn, hämma enzymet, tryck ned signalen. Ordning och reda.
Cannabis fungerar mer som en dans mellan läkemedel och biologi, utan förbestämd koreografi.
När politiken bryter behandlingen
Vi kommer in på frågan om högkostnadsskyddet. TLV har lagt fram ett förslag om att ta bort det för extemporeläkemedel, en kategori som inkluderar medicinsk cannabis. Om beslutet går igenom kan det träda i kraft 2026. Jag frågar vad det skulle innebära i praktiken.
“Då är det kört,” säger Vilda. Hon låter inte upprörd. Bara säker. “För våra patienter.”
Smärtan kommer tillbaka först. Därefter sömnen som gradvis faller sönder. Sedan stämningsläget. Till sist försvinner funktionen. Och sen allt det där som inte står i journaler. Ansträngda relationer. En tilltagande oro inför framtiden. Förlorade rutiner. En sorg över ett liv som varit möjligt en gång. Dimman. Tröttheten. Den långsamma förlusten av handlingsutrymme, tills till och med ett telefonsamtal till vårdcentralen känns övermäktigt.
Det ironiska är att vården kommer registrera det som en medicinsk försämring, trots att orsaken är politisk.
Låt Rebecca stanna i pärmen
Rebecca är en konstruktion. Ett idealiserat fall, reducerat till det som låter sig ordnas. Hon har aldrig funnits i väntrummet, bara i riktlinjerna och i de kalkylblad där världen alltid ser mer sammanhängande ut än den gör i praktiken.
Problemet uppstår när hon får fungera som referens för dem som faktiskt finns. När verkliga människor mäts mot en modell som inte var avsedd att möta verkligheten.
Människor rör sig inte linjärt genom sjukdom. Smärta gör det inte. Återhämtning gör det inte heller. Och behandlingar som verkar i flera system samtidigt passar dåligt in i raka flöden.
Rebecca klarar sig utan vård.
Det är de som sitter i väntrummet som inte gör det.
Är du väl utredd och diagnostiserad med svårbehandlad kronisk smärta? Har du genomgått alla rekommenderade medicinska behandlingar utan resultat eller bättring? Lider du av ett ohälsosamt läkemedelsberoende? Då kanske medicinsk cannabis kan hjälpa dig också! Kontakta Aurea Care för en kostnadsfri konsultation!
Denna digitala plattform ägs och drivs av Aureum Life Investments AB med org nr: 556254–3750. Informationen som publiceras på denna plattform är skapad av redaktionerna på Aurea Care Medical Science Journal med utgivningsbevis nr: 32 176 / AureumLife.se med utgivningsbevis nr: 32 238 / Aureum Publishing Group med utgivningsbevis nr: 32 239. Allt publicerat material publiceras med stöd i tryckfrihetsförordningen och kan därav inte anses utgöra marknadsföring av läkemedel.
Avsikten med publiceringarna och innehållet på denna digitala plattform är att ge allmänheten en mer nyanserad och rättvisande bild vad det gäller medicinsk cannabis i framförallt Sverige.
Behöver du komma i kontakt med redaktionerna vänligen besök: https://aureumlife.se/kontakta-oss/